sara bernhardt ☕

 När världsalltet tycks kollapsa över mig är det enda som inger mig det minsta lust att baka någonting, helst något pilligt. Då kan småkakor vara räddningen.

 

I o m att det fanns så mycket mandelmassa kvar från semlorna (http://sarabernhardt.blogg.se/2014/february/fettisdagen-och-den-goda-semlan-i-oandliga-variationer.html) här om dagen tänkte jag att det var väl en god idé att passa på att utnyttja den innan den blev dålig.

Kände dock endast för att pyssla med småkakor, så därför sökte jag febrilt efter något recept med mandelmassa. Märkligt att det trots svenskarnas ansenliga konsumtion av mandelmassa inte finns större variation bland våra alltmer pretentiösa kökspyssel än de sedvanliga biskvierna, kokostoppar eller bullar. Möjligtvis ter sig de små mazarinerna en aning särpräglade bland dessa svenska 7-sorters-kakor-klassikerna, men de är pilliga att göra på ett annat sätt en småkakor. Jag vet inte, det inger mig väl bara en speciell sorts tillfredsställelse att forma små bollar som smälter ut till fina små rundlar och fyller köket med en euforisk doft av sötma och lugn och ger själen en rejäl kick av endorfin.

 

Hur som helst, till slut lyckades jag hitta några recept på engelska, där mandelmassan "almond paste" är en sällsynt lyxvara. Jag modifierade receptet lite från Odenses webbsida (http://www.odense.com/index.php?page=recipe&id=194) och la bland annat till en jävla massa choklad.

Resultatet blev en ljuvligt god liten kaka. Mandelmassan ger för övrigt inte särskilt mycket smak, utan mest konsistens så att kakan blir seg och god, och får en liten nötig, knaprig smak från havre och så är den alldeles fullproppad med stora, mörka och ljusa chokladbitar.

 

För övrigt är det nog den godaste kakdegen jag smakat. Skulle inte ha något emot att bara käka upp degbollarna precis som de är innan man skjutsar in dem i ugnen.